Kan vi lära oss, om inlärd hjälplöshet?
Att vara i närheten av hästar innebär att det är många saker vi behöver utbilda oss i. Det är till exempel allas
vår skyldighet att ta hand om hästarna på så sätt, att de är välmående, inte
har ont, inte är hungriga eller törstiga, att de kan söka skydd och att de får
ha hagvistelse tillsammans med andra hästar. I Sverige är vi i allmänhet bra på
sånt. Men vad behövs egentligen för att en häst ska må bra känslomässigt? Här
är det väldigt viktigt, förutom de saker vi nämnt ovan, att hästen också får möjlighet att välja och att han
eller hon lär sig att förstå, hantera och kontrollera sin omvärld, testa sina
gränser. Med andra ord så är det vare sig bra med dominans, det vill säga en
miljö där hästen måste underordna sig, eller att hästen inte förbereds att
klara alla slags situationer som kan uppstå i vår vardag. Här har vi
fortfarande en hel del att jobba på!
Vår främsta uppgift, precis som med våra barn, är alltså att göra hästarna
självständiga för att de ska må bra mentalt. Det kan vi enbart göra, genom att
släppa på vårt eget kontrollbehov och ge hästen möjlighet att både välja och
att uttrycka sig. Vill hästen göra det vi har planerat idag? Ger vi dem
möjlighet att visa att de inte vill? Låt oss fundera en stund över den sista
meningen och sätta den i relation till hur det ser ut i hästvärlden överlag i
dag: Ger vi dem möjlighet att visa att de inte vill? Generellt sett så gör vi
ju inte det.
Fokuset inom hästsporten idag, ligger oftast på att få våra hästar att utföra
det vi vill att de ska göra. Och när resultatet inte blir som vi vill,
vanligtvis beroende på att hästen är spänd, upplever stress eller obehag, så
tar vi till externa hjälpmedel för att få vår vilja igenom. Vi kanske
spänner nosgrimman några hål till, byter ut bettet till ett skarpare bett, drar
hårdare i tyglarna, sätter på en inspänningstygel eller använder spö. Men
frågar vi oss till vilken nytta? För vems skull gör vi det? Ställer vi oss
frågan, hur det påverkar vår Teamkompis? Alla dessa sätt är tillfälliga
lösningar och metoder att fortsätta att hålla en häst under vår
kontroll, och som inte avhjälper grundproblematiken, det vill säga svaret på
frågan varför hästen reagerar. Det som oftast händer när vi tar till externa hjälpmedel för att uppnå önskade resultat är, att hästen lär sig, att
den slipper obehag, genom att underordna sig. Så i värsta fall,
har hästen i första steget reagerat på ett obehag för att i nästa steg bli utsatt för ännu ett obehag för att
"bota det första". Pågår dessa saker under en lång tid, får det
såklart konsekvenser i hästens välmående, i hästens känsloliv. Tänk dig själv
om du dag ut och dag in, måste göra saker trots att du inte vill? Och kanske samtidigt ha ont? Känslan att bli tvingad in i något är förödande
på sikt. Man ger upp, och det är precis samma sak som kan hända med våra
hästar. Detta stadiet, det uppgivna känsloläget, benämner forskarna som inlärd
hjälplöshet.
En häst som har gett upp, har oftast ingen livsgnista i ögonen, och den är alltid mycket medgörlig. Några skulle kanske använda ordet lydig, vi brukar ordet avstängd och pratar ofta om, att vi
alla måste börja sätta på oss våra kritiska glasögon och ställa oss följande
frågor när vi tränar våra hästar, för att lära oss att känna igen inlärd
hjälplöshet:
- För vems skull görs övningen?
- Ges hästen en valmöjlighet?
- Får hästen utrymme att uttrycka sig?
- Underordnar sig hästen ett dominansbeteende?
- Verkar hästen tycka det är roligt?
Det är alltid enkelt att visa upp ett strålande slutresultat, men det som
är viktigt att komma ihåg är, hur resultatet uppnåddes: Hur har vägen dit varit? Vilka metoder har använts? Vi behöver alla bli bättre på, att känna igen inlärd hjälplöshet.
Bilden: En häst som rullar sig i hagen är en naturlig rörelse. Men om en
människa lägger ner en häst i detta läget och själv ställer sig ovanför med ett
ben på varje sida om hästkroppen, hur kan hästen uppleva situationen? Fundera
över frågeställningen med hjälp av frågorna ovan.
Är du intresserad av att lära dig mer om hästens signaler? Då rekommenderar
vi boken "Language signs &calming signals of horses" av Rachael
Draaisma!