Kan vi lära oss, om inlärd hjälplöshet?

Att vara i närheten av hästar innebär att det är många saker vi behöver utbilda oss i. Det är till exempel allas vår skyldighet att ta hand om hästarna på så sätt, att de är välmående, inte har ont, inte är hungriga eller törstiga, att de kan söka skydd och att de får ha hagvistelse tillsammans med andra hästar. I Sverige är vi i allmänhet bra på sånt. Men vad behövs egentligen för att en häst ska må bra känslomässigt? Här är det väldigt viktigt, förutom de saker vi nämnt ovan, att hästen också får möjlighet att välja och att han eller hon lär sig att förstå, hantera och kontrollera sin omvärld, testa sina gränser. Med andra ord så är det vare sig bra med dominans, det vill säga en miljö där hästen måste underordna sig, eller att hästen inte förbereds att klara alla slags situationer som kan uppstå i vår vardag. Här har vi fortfarande en hel del att jobba på! 

Vår främsta uppgift, precis som med våra barn, är alltså att göra hästarna självständiga för att de ska må bra mentalt. Det kan vi enbart göra, genom att släppa på vårt eget kontrollbehov och ge hästen möjlighet att både välja och att uttrycka sig. Vill hästen göra det vi har planerat idag? Ger vi dem möjlighet att visa att de inte vill? Låt oss fundera en stund över den sista meningen och sätta den i relation till hur det ser ut i hästvärlden överlag i dag: Ger vi dem möjlighet att visa att de inte vill? Generellt sett så gör vi ju inte det.

Fokuset inom hästsporten idag, ligger oftast på att få våra hästar att utföra det vi vill att de ska göra. Och när resultatet inte blir som vi vill, vanligtvis beroende på att hästen är spänd, upplever stress eller obehag, så tar vi till externa hjälpmedel för att få vår vilja igenom. Vi kanske spänner nosgrimman några hål till, byter ut bettet till ett skarpare bett, drar hårdare i tyglarna, sätter på en inspänningstygel eller använder spö. Men frågar vi oss till vilken nytta? För vems skull gör vi det? Ställer vi oss frågan, hur det påverkar vår Teamkompis? Alla dessa sätt är tillfälliga lösningar och metoder att fortsätta att hålla en häst under vår kontroll, och som inte avhjälper grundproblematiken, det vill säga svaret på frågan varför hästen reagerar. Det som oftast händer när vi tar till externa hjälpmedel för att uppnå önskade resultat är, att hästen lär sig, att den slipper obehag, genom att underordna sig. Så i värsta fall, har hästen i första steget reagerat på ett obehag för att i nästa steg bli utsatt för ännu ett obehag för att "bota det första". Pågår dessa saker under en lång tid, får det såklart konsekvenser i hästens välmående, i hästens känsloliv. Tänk dig själv om du dag ut och dag in, måste göra saker trots att du inte vill? Och kanske samtidigt ha ont? Känslan att bli tvingad in i något är förödande på sikt. Man ger upp, och det är precis samma sak som kan hända med våra hästar. Detta stadiet, det uppgivna känsloläget, benämner forskarna som inlärd hjälplöshet.

En häst som har gett upp, har oftast ingen livsgnista i ögonen, och den är alltid mycket medgörlig. Några skulle kanske använda ordet lydig, vi brukar ordet avstängd och pratar ofta om, att vi alla måste börja sätta på oss våra kritiska glasögon och ställa oss följande frågor när vi tränar våra hästar, för att lära oss att känna igen inlärd hjälplöshet:

  • För vems skull görs övningen?
  • Ges hästen en valmöjlighet?
  • Får hästen utrymme att uttrycka sig?
  • Underordnar sig hästen ett dominansbeteende?
  • Verkar hästen tycka det är roligt?

Det är alltid enkelt att visa upp ett strålande slutresultat, men det som är viktigt att komma ihåg är, hur resultatet uppnåddes: Hur har vägen dit varit? Vilka metoder har använts? Vi behöver alla bli bättre på, att känna igen inlärd hjälplöshet. 

Bilden: En häst som rullar sig i hagen är en naturlig rörelse. Men om en människa lägger ner en häst i detta läget och själv ställer sig ovanför med ett ben på varje sida om hästkroppen, hur kan hästen uppleva situationen? Fundera över frågeställningen med hjälp av frågorna ovan. 



Är du intresserad av att lära dig mer om hästens signaler? Då rekommenderar vi boken "Language signs &calming signals of horses" av Rachael Draaisma!